Tuesday, August 10, 2010

Varför bloggar jag?

Mitt inlägg om vem som skapar drama för några dagar sedan - och reaktionerna på det - har fått mig att fundera över varför jag bloggar egentligen. 

Min närmaste vän i Second Life sade igår till mig att den sammanställning jag gjort inte framstod som objektiv eftersom "Asta " verkar helt inaktiv och oförskyllt drabbad i de händelser jag tar upp. Walle klagar i sin kommentar till inlägget på samma sak samtidigt som han grundlöst påstår att jag ingår i "Astas" inre krets. Vanadis verkar på sin blogg mest anse att jag på ett indirekt sätt försöker klämma åt, skada eller såra någon med mina "litanior" och att jag istället borde överlåta till en professionell journalist att granska det hela.

Mitt bloggande är inte ett dugg professionellt eller journalistiskt, det är snarare impressionistiskt eller möjligen expressionistiskt.  Jag bloggar om det som rör mig själv, det som berör mig, det som stör mig och det som upprör mig huvudsakligen i Second Life men även i det riktiga livet. Jag reagerar på mina högst personliga upplevelser, intryck och äventyr, men detta deklarerar jag ju tydligt redan i huvudet på bloggen. 

Jag gör aldrig någonsin anspråk på att berätta den fullständiga sanningen, däremot försöker jag berätta min sanning så ärligt och väl som jag förmår. Men bara om de saker jag känner till och själv har varit med om. Jag är ingen grävande journalist jag har inte gjort omfattande undersökningar och gått igenom alla bloggar som kan vara inblandade.

Jag tillåter dock alltid andra att ge sin version och lyssnar med respekt på vad de har att säga.

Överlag vill jag själv påstå att jag är en vänlig själ.  Jag söker sällan strid utan snarare dialog, men undviker för den sakens skull inte strid när det är nödvändigt. Mina syften är aldrig att komma åt, såra eller skada någon av mina medmänniskor eller medavatarer. Däremot tror jag ibland att det finns en nytta i att vädra smutsig byk i en konflikt. 

Beslutet att skriva inlägget kom jag till först efter att vid upprepade tillfällen ha talat med såväl huvudfigurerna i detta drama som flera av bifigurerna. Till huvudfigurerna sade jag att det var bättre att de talade direkt till varandra än genom mejl, blogginlägg eller via ombud. Till bifigurerna och ombud sade jag att alla vi som fanns omkring huvudpersonerna borde försöka lugna ner, reda ut och gjuta olja på vågorna istället för att elda på.

Eftersom jag själv upplevde att jag hade ungefär lika vänliga relationer med båda huvudpersonerna erbjöd jag att själv delta vid sådana samtal tillsammans med några få andra som de valde. Samtalen skulle kort gå igenom de oförrätter de upplevde att den andra/andre hade vållat dem för att sedan gemensamt försöka hitta ett framtida förhållningssätt som skulle innebära ett stillestånd i skyttegravskriget. 

När jag sedan såg att bråket ändå fortsatte och till slut landade i att man kallade "Asta" för en råtta blev jag uppriktigt sagt så trött, arg och förbannad att jag skrev mitt inlägg några dagar senare efter att ha lugnat ner mig. Jag är från mitt yrkesliv tillräckligt van vid konflikter för att vara medveten om att jag självklart inte skulle skriva inlägget när jag var i affekt. Inlägget var en ärlig redovisning av mina egna iakttagelser. Självklart är jag medveten om att såväl Asta som Bastian och flera av de andra inblandade är stridbara och aktiva och att massor kan ha hänt som jag inte känner till i IM, mejl eller på blogginlägg eller kommentarer som jag inte läst eller inte minns.

Idag har jag inte loggat in i Second Life, främst för att jag ville fundera i lugn och ro men också eftersom jag i min mejl fick ett meddelande som vidarebefordrats från Second Life där en av de inblandade  berättar sina motiv för att nu upplösa vårt vänskapsförhållande. Det var hedervärt av den berörde/berörda. Jag vet ännu inte om det är fler som har gjort det utan att berätta varför, det får jag upptäcka i morgon.

Jag kommer att fortsätta att blogga om det som rör, berör, stör och upprör mig. Inte så mycket för andras skull som för min egen. Det är naturligtvis tacksamt att veta att andra också läser vad jag skriver och reagerar på det, men ärligt talat är detta i huvudsak en form av ventil, egenterapi eller masturbation som jag blivit beroende av. 

Sådär, nu fick de av er som valde att läsa detta del av ännu en av mina litanior (ja, jag är långsint haha)! Skyll er själva som inte förstod att sluta i tid, jag hoppas att det inte stänkte på er.

Ha en bra dag, vi ses i Second Life imorgon!

11 comments :

  1. en blogg är ett ställe där man skriver sina tankar och upplevelser (förr hette det dagbok på nätet) ingen ska komma och säga att vi som bloggar inte får skriva om dittan eller dattan för att det är bara journalister som kan det(det kan de inte heller för de flesta jag stött på eller läser i de sk riktiga blaskorna vet knappast vad de sysslar med)
    fortsätt du precis som du gjort Bock - din blogg är iaf kul att läsa till skillnad från vissa andra överseriösa bloggare... ordbajseri i mina ögon.
    pöss:)

    ReplyDelete
  2. Nu tolkar du lite fritt! -Jag har svarat dig på annat ställe.

    ReplyDelete
  3. Jag läser också din blogg med nöje, och håller med Vampi i frågan. Man får skriva vad sjutton man vill på sin blogg. Sen får läsaren själv välja att uppröras eller roas. Den som vill kan till och med välja att inte läsa.

    Ang. vem som skapar drama, som jag valde att inte kommentera, eftersom jag inte är insatt i konflikten, så vill jag bara säga att det är omöjligt att skapa drama själv. Det behövs nån som är lika dramasugen som jag själv för att det ska få nåt fäste. Problemet brukar vara att den som skapar drama aldrig ser det själv utan alltid känner sig påhoppad, och utan egen förskyllan.

    Lite som när man hittar en profil där det står No drama please. Då vet man att man att en TP till nästa ställe är bästa lösningen :)

    ReplyDelete
  4. Tack Vampi & Iendi!

    Vanadis, jag vågar just nu inte ens tänka tanken att läsa något du har skrivit eftersom jag tydligtvis alltid missförstår, missuppfattar och övertolkar dig. Självklart tar jag helt på mig skulden för det.

    Jag vågar inte tro att ditt inlägg om synålen skulle vara ett svar till mig, så jag letar idogt vidare på bloggarna.

    ReplyDelete
  5. Intressant hur olika ser på sina bloggar. Och vad man skriver på dem. Enligt mig skriver man på sin blogg/hemsida och står för vad man skriver på den.

    Hoppas jag.

    Men jag har alltid förundrats över vad en del skriver. Att kalla folk för det mest nedsättande ord och benämningar - varför gör man så och vad vinner man på det - och vad visar det om en själv?

    Och jag har sett att det debatterats i negativ form - varför man skall behöva läsa alla inlägg innan de publiceras.

    Som t ex på denna blogg.

    Många gör det - numera. Läser inläggen och sedan ev. publicerar dem. Jag med.

    Förklaringen är i mitt fall att jag vill inte bidra till att folk kallas slyna, idiot, hysterika, råtta, hora eller än värre nedsättande ord (Jag har tom sett rena dödshot) via kommentarer* på min blogg/hemsida.

    Om andra vill godkänna den typen av kommentarer är det deras sak. Jag gör det inte.

    Och återigen anser jag att det säger det mycket om dem själva. Både de som skriver så och de som godkänner den typen av kommentarer.

    Enligt mig.

    Jag har även valt ut ett antal bloggar jag själv läser till min långa länklista och av olika slag. Några som ger mig något att bra läsa och/eller jag ofta blir glad av. En del bloggar har jag under åren även tagit bort. Vilket är mitt val.


    Jag tackar för en bra blogg Bock och senaste tiden med många intressanta bilder:-)


    /Tina (PG) - http://tinasuniversum.blogspot.com/

    * Dödshot och nedsättande ord,meningar mm publiceras inte enligt mig.

    I del fall kontaktar jag den som skriver (eventuellt) hemska kommentarer (till inlägg eller andras kommentarer på min blogg) och frågar om den verkligen vill publicera vad den skriver. I 90% av fallen vill de inte längre det då några timmar senare.

    ReplyDelete
  6. Fast ibland blir det galet ..Och det sårar väldans mycket..

    ReplyDelete
  7. Ja, jag vet att det är så ibland Lensi, men även det agerande och den mobbning som gjorde att jag skrev mitt blogginlägg om vem som skapar drama var djupt sårande för människor.

    Jag vill förresten peka på att jag idag har lagt in en kommentar under det inlägget där jag rättar vissa felaktigheter och missuppfattningar som förekom.

    ReplyDelete
  8. Måste ju säga att det är VÄLDIGT intressant att det enbart är vissa felaktigheter som rättas, men det e klart. Det är ju så det varit hela tiden

    ReplyDelete
  9. Kul att du tycker att det är VÄLDIGT intressant, Walentine Andersson, men jag känner inget behov av att rätta eller be om ursäkt för det som har blivit rätt.

    ReplyDelete
  10. Bra, då får väl andra skriva om hur det var då. Så kan den inre kretsens version stanna här

    ReplyDelete
  11. Känns det rätt för dig, så är det helt OK för mig! Och för sista gången, jag ingår inte i någon "inre krets" utom möjligen min alldeles egen.

    Det jag har beskrivit i inlägget är mina högst personliga iakttagelser. Jag har nogsamt undvikit att ta upp sådant du eller någon annan har berättat för mig om vad den ene eller den andra har gjort, skrivit eller sagt. Jag har strikt hållit mig till sådant jag själv har sett eller upplevt. Det är således min version, inte någon krets!

    Som jag redan har berättat i det inlägg som vi nu sitter och kommenterar under har jag inte heller gjort några djupare undersökningar eller lusläst bloggar.

    Det skulle inte falla mig in att någonsin fråga någon om tillstånd att skriva ett inlägg på min blogg, så har inte heller skett den här gången. Jag har inte heller frågat någon om vad inlägget borde innehålla eller hur det borde utformas.

    Jag kan alldeles själv, fastän jag inte är professionell journalist!

    ReplyDelete

If you make any overtly offensive comment or go way off topic your comments may be deleted.

If you see an offensive or spammy comment you think should be deleted, please inform me and I'll be forever grateful and give you my first born (although, you'll probably not want that).