Kvinnligt, manligt, mänskligt?

Idag har jag sett läst flera bloggar med inlägg om ”shapeshifting” och manligt/kvinnligt.

När jag var femton år fick vi en ny flicka i klassen. Hon var några år äldre än oss andra eftersom hon hade haft en ”problematisk” tid bakom sig. Nu skulle hon återanpassas i min mycket välartade klass. Redan första dagen lyckades jag väcka hennes irritation genom att prata för mycket, åtminstone ansåg hon det. Då lutade hon sig fram mot mig riktigt, riktigt, nära så att jag kände hennes andedräkt mot mitt ansikte. Hon tittade mig djupt i ögonen och viskade: ”Om du inte håller truten nu så biter jag kuken av dig!”. Jag höll – naturligtvis - på att kissa på mig av förskräckelse och tystnade genast.

Om det var den freudianska rädslan för att förlora min snorre, och undringar om vad det skulle innebära, eller min begynnande insikt om att jag var homosexuell, och funderingar på hur detta skulle påverka mitt liv och min framtid, som gjorde att jag ungefär vid den här tiden började intressera mig för det här med könsroller vet jag inte riktigt. I vilket fall som helst läste jag kort tid därefter ”Kvinnligt, manligt, mänskligt” av Margaret Mead.

Margaret Mead var en amerikansk kulturantropolog. Hon publicerade många populärvetenskapligt hållna debattböcker om antropologi. Speciellt uppmärksammad blev hon för sin syn på könsrollerna som kulturellt bundna istället för biologiskt givna. Hon bedrev fältarbete på bland annat Nya Guinea, Samoa och Bali.

En av hennes mer omdebatterade böcker, "Sex and Temperament in Three Primitive Societies" (1935) finns översatt till svenska under titeln ”Kvinnligt, manligt, mänskligt”. Den handlar om hur synen på vad som anses "manligt" respektive "kvinnligt" skiljer sig åt i tre s.k. "primitiva" samhällen på Nya Guinea. I korthet visade henne jämförande studie ett komplett utbud av kontrasterande könsroller mot den som rådde – och alltjämt råder(?) – i vår västerländska (amerikanska) kultur::
• Hos "Arapesh" var både män och kvinnor fredliga i temperament, deltog aktivt i uppfostrandet av barnen och varken män eller kvinnor var aggressiva i temperament.
• Hos ”Mundugumor” var det tvärtom, både män och kvinnor var aggressiva i temperament och inget av könen brydde sig egentligen om eller prioriterade barnuppfostran.
• ”Tchambuli” skilde sig från båda de ovanstående. Männen tillbringade sin tid med smycka sig själva och varandra och att ta hand om barnen medan kvinnorna arbetade och var de praktiska.

Genusvetenskapen har fullkomligt exploderat efter 1935. Studiet av genusteorier med inriktning på hur åtskillnad mellan kvinnor och män uppstår och förändras, hur manlighet och kvinnlighet konstrueras i olika samhällen och hur samspelet mellan sociala, kulturella, ekonomiska och politiska faktorer sker i genusstrukturer är en oerhört intressant vetenskaplig forskning.

I vilket fall som helst var det läsningen av just den boken som gjorde att jag blev medveten om och började arbeta med mina egna förhållningssätt och handlingsmönster. För mig som bög blev det särskilt intressant utifrån bögarnas inställning och konstlade inbördes rangordning; allt från de föraktade ”transorna”, över feminina bögar och ända upp till de s.k. ”straight acting” eller ”straight appearing”, för att inte tala om den ultimata önskedrömmen en straight man som har sex med andra män.

Jag accepterar fullt ut att folk sätter sina egna stämplar på sig själv! Vill en man beteckna sig som heterosexuell trots att han regelbundet - eller till och med huvudsakligen eller uteslutande - har sex med andra män så är det helt OK för mig så länge det känns rätt för honom.

"I digress!", som amerikanerna säger. Tillbaks till ämnet nu, "shapeshifting" och manligt/kvinnligt. För mig är det fullkomligt självklart att vi människor - när möjligheten bjuds som i Second Life - provar på eller testar hur det är att vara det motsatta könet. Även om man skulle ha en avatar av motsatt kön så är mitt råd alltid: Var dig själv, din omgivning kommer ändå inte att märka någon skillnad! Dessutom är det alltid trevligare att träffa en människa än en överspänd man eller kvinna.

Min egen erfarenhet är att det är väldigt jobbigt att vara kvinna i SL. Det handlar om allt från kläder och smink och smycken till hur man blir bemött och den konstanta uppvaktningen från sexsugna män. Om jag hade velat hade jag säkert kunna ha sex hela tiden som kvinnlig avatar (hmmmm som manlig också för den delen), som det är nu ”råkar” jag alltid krascha när de kommer in på ämnet. Numera luftar jag bara lilla Hedda på hemmasimen och då eftersom hon är en av mina undersåtar i ”Tiny Empires”. Hon måste upp till ytan för att tjäna in guld och kunna köpa acres. (Hon var med och röstade på Bara Jonson också kom jag ju på).

* * * * * * *
Avslutningsvis några citat från den kloka Margaret Mead:
* “Every time we liberate a woman, we liberate a man.”
* “Many societies have educated their male children on the simple device of teaching them not to be women.”
* “One of the oldest human needs is having someone to wonder where you are when you don't come home at night.”
* “Our humanity rests upon a series of learned behaviors, woven together into patterns that are infinitely fragile and never directly inherited.”

P.S. Om någon fortfarande undrar, efter alla mina utvikningar, så blev flickan som viskade till mig en god vän under många år. Vi träffas fortfarande ibland och har alltid trevligt tillsammans.