Svenska Institutet svarar bloggare

So sorry my International visitors, this post will be completely in Swedish as it concerns internal Swedish matters. Pleace come again another time - or if you are curious use the awful translator thingy.

En svensk bloggare oroade sig väldeliga över slöseriet med sina skattepengar, sedan han själv bestämt sig för att lämna SecondLife, och vad än värre var att "vaktmästarkonan", som han ogillade, hade tillåtits att bosätta sig på Institutets simar och bo där gratis.

Bloggaren skrev då ett "öppet brev" till Svenska Institutet. Nu har bloggare fått ett "öppet svar"!

För att ni ska slippa surfa till den andra bloggen så klistrar jag in SI´s svar år er här. (Jag vill ju inte utsätta känsliga själar för risker att läsa något obehagligt.) Eftersom jag inte vet om bloggaren vill skylta med sitt namn här har jag maskerat det.

Karl Peterson skriver: 01 november 2010 kl 10:14
Bifogar också vårt ”öppna svar” på det ”öppna brevet”:


Hej Walentine,
Och tack för ditt brev. Karl Peterson heter jag och arbetade tillsammans med Stefan Geens här på Svenska institutet med att utveckla Second House of Sweden (SHoS), världens första virtuella ambassad. Jag har som du kanske redan sett också skrivit ett svar på ditt brev på din blogg där jag går igenom lite hur projektet sett ut från projektstart under 2007 och fram till idag. Det är därför möjligt att jag upprepar mig något då jag svarar på dina två konkreta frågor i detta mail.


”Vad kommer att hända med svenska ambassaden i Second Life?”
Det fanns flera syften med att utveckla Second House of Sweden under våren 2007. För att nämna ett par: Ett skäl var att lyfta fram Sverige som en nation i framkant (genom att visa på hur även myndigheter på ett genomtänkt och nyfiket sätt kan ta till sig nya kommunikationsmedier och ligga i framkant när det gäller teknisk utveckling och kommunikation). Det är det som man kan kalla PR-värdet med projektet – d.v.s. att internationell media (och även svensk media) skriver om projektet, Svenska institutet och Sverige i positiva ordalag.


Ett annat skäl var att faktiskt kommunicera med våra målgrupper ute i världen och att skapa en arena för möten mellan svenska konstnärer/musiker/arkitekter/lärare/privatpersoner/osv och motsvarande dito i andra länder. Vår utvecklingsblogg (www.secondhouseofsweden.com) ger en bra bild av det arbete vi utförde under denna tid. Vi gjorde naturligtvis också mycket annat som inte återspeglas i bloggen. Bland annat föreläste vi om projektet i en mängd sammanhang i Sverige och utlandet till följd av den stora uppmärksamhet som projektet fick. Vi hade under det första året ca 300-400 besök om dagen till SHoS samt ca 80 personer/dag som registrerade avatarer via vår egen registreringsportal. Sammantaget var resultatet utifrån projektbudgeten mycket större än väntat, både när det gäller våra events och sett till PR-värdet (som utvärderades av byrån Cision och uppskattades till ca 20 miljoner kronor, lågt räknat).


Verksamheten trappades ned successivt efter 2008 i samband med att hypen kring Second Life (som uppkom hand i hand med vårt projekt) avtagit. Från SI:s perspektiv handlar det om att varje projekt vi genomför ska ge så stor effekt som möjligt, och eftersom förutsättningarna förändrats – vi fick helt enkelt inte lika stor utdelning för vårt engagemang och vi fick svårare att hitta relevanta samarbetspartners. Samarbetet med andra aktörer är centralt för SI:s verksamhet i stort och inte minst i detta projekt. Vi har därför gjort bedömningen att lägga våra resurser på andra områden. Vi har dock sett det som fortsatt relevant att behålla våra ”simmar” och istället upplåta dem för ideella projekt (med anknytning till Sverigefrämjande) som drivs av entusiaster i Second Life. Jag förstår vad du menar att en tom plats i Second Life kan generera badwill, men vi har hittills gjort den sammantagna bedömningen att SHoS bör finnas kvar – särskilt som vi har en del fortlöpande aktiviteter (om än i mycket mindre omfattning än tidigare). Det är något som utvärderas kontinuerligt.


”Varför låter man vissa utvalda personer bo på ambassadområdet och andra inte?”.
Den person som har fått lov att ”bo” på en tidigare outnyttjad yta på vår s.k. Orientation island har vi haft kontinuerlig kontakt med sedan SHoS lanserades 2007. Personen ansvarar genom sin närvaro för att hålla koll på våra ”simmar” då vi har begränsad möjlighet att själva närvara i den utsträckning som skulle krävas. Det innebär ingen kostnad för oss och vi tar heller inte ut någon hyra. Det har aldrig varit aktuellt att upplåta ”simmarna” för allmän bosättning då vi inte ser det som en relevant verksamhet.


Jag hoppas att du upplever att du har fått svar på dina frågor.


Vänliga hälsningar
Karl Peterson

-----

Ännu en gång känner jag mig bekräftad i min uppfattning att svenska ämbetsmän är oväldiga, avmätt korrekta och mycket kompetenta, så mycket han kunde ha sagt om han var det minsta elak - vilket han ju inte skall vara mot en skattebetalare.

Ännu en gång är jag stolt över att vara svensk!