Igår var jag inworld i Second Life mellan cirka kl. 21-24. Under den relativt korta tiden av dessa tre timmar upplevde jag massor av saker som väckte starka känslor hos mig.
Nu tänker jag försöka ge en kort beskrivning av
mina känslostormar och
min upplevelse av vad som orsakade dem utan att onödigtvis nämna namn. Beskrivningarna är alltså helt subjektiva och gör inget som helst anspråk på att vara fullständiga eller ens objektiva.
Jag blev mycket glad över att höra att ett helt litet gäng planerade att åka till Bara Jonsons spelningar i RL under
Kristianstadsdagarna 9-17 juli 2010. Det var kul att höra vad de planerade att göra för att SL-anpassa RL.Tyvärr kommer jag inte själv att kunna delta av anledningar jag inte tänker gå in på.
En nyhet från några vänner gjorde mig oerhört lycklig för deras skull. Jag nöjer mig med att konstatera att det inte är en dag för tidigt och att jag är övertygad om att allt kommer att gå bra.
En diskussion jag deltog i på svenskchatten om användningen av orden "n***r", eller det ännu värre "n****er", i svenskan fick mig att krevera av ilska över mina medmänniskors aningslöshet. Det borde inte förvåna någon att ord över tid kan få förändrad betydelse och förändrat innehåll.
Det som en gång var acceptabelt är idag ett uttryck för djupaste förakt och är oerhört diskriminerande. Det spelar ingen som helst roll att orden betyder svart i spanska/portugisiska. Det spelar inte heller någon roll att svarta själv i vissa sammanhang (särskilt rappare) använder orden om sig själva. Det är aldrig acceptabelt för oss som inte är svarta att någonsin göra det, inte ens i sammanhang där vi refererar till ett simpelt bakverk.
Det är bara för er som vill använda orden att förstå att ordens värdeladdning har förändrats och att om ni använder dem utan att själva vara svarta - eller svarta rappare - så är ni diskriminerande och framstår som rasistiska.
En annan diskussion med en av mina äldsta vänner bland svenskarna i SL gjorde mig oerhört ledsen och förbannad. Det som mest frustrerade mig var att personen genast blev oerhört arg över ett påpekande jag gjorde - eftersom personen genast tolkade in det i ett sammanhang som inte alls var tänkt från min sida.
Det som gjorde mig ordentligt förbannad var inte ilskan utan att personen nästan omedelbart därefter loggade ur med orden
"Jag hatar SL". Jag har alltid, alltid, alltid, hatat när människor inte stannar kvar och slutför diskussioner. Hur fan skall man lyckas upprätthålla en dialog eller nå fram till ett meningsfullt resultat om den andra personen går ifrån platsen, slänger igen dörren, lägger på luren eller loggar ur SL?
Jag hade också ett samtal med en högpresterande person som alltid ställer oerhört höga krav på sig själv men nu känner sig trött och otillräcklig som människa, till och med som icke-önskvärd. Det berörde mig starkt och gjorde mig oerhört ledsen eftersom den här personen alltid har varit värdefull för mig. Kvällens övriga händelser hade dock gjort mig så trött att jag kände mig fullständigt otillräcklig för att hjälpa till.
Mellan alla dessa känslostormar hade jag det bitvis småtrevligt, bitvis tråkigt och avslutade kvällen med att åka till
Walentines gig på
Haven för att dansa bort en stund. Fast där kände jag mig ensam och som en iakttagare så jag blev snart trött och loggade ur efter en stund.
Jag fick dock tips om några ögon som skulle passa mig bättre och se
" mer levande" ut som jag skall kolla in på söndag, efter att ha varit på bröllopsfest under lördagen, fast jag vet inte - jag har älskat mina blekgröna ögon i 18 månader nu...
Vi ses på söndag senast allihopa, ta hand om varandra!
