Igår var jag inworld i Second Life mellan cirka kl. 21-24. Under den relativt korta tiden av dessa tre timmar upplevde jag massor av saker som väckte starka känslor hos mig.
Nu tänker jag försöka ge en kort beskrivning av mina känslostormar och min upplevelse av vad som orsakade dem utan att onödigtvis nämna namn. Beskrivningarna är alltså helt subjektiva och gör inget som helst anspråk på att vara fullständiga eller ens objektiva.
Jag blev mycket glad över att höra att ett helt litet gäng planerade att åka till Bara Jonsons spelningar i RL under Kristianstadsdagarna 9-17 juli 2010. Det var kul att höra vad de planerade att göra för att SL-anpassa RL.Tyvärr kommer jag inte själv att kunna delta av anledningar jag inte tänker gå in på.
En nyhet från några vänner gjorde mig oerhört lycklig för deras skull. Jag nöjer mig med att konstatera att det inte är en dag för tidigt och att jag är övertygad om att allt kommer att gå bra.
En diskussion jag deltog i på svenskchatten om användningen av orden "n***r", eller det ännu värre "n****er", i svenskan fick mig att krevera av ilska över mina medmänniskors aningslöshet. Det borde inte förvåna någon att ord över tid kan få förändrad betydelse och förändrat innehåll.
Det som en gång var acceptabelt är idag ett uttryck för djupaste förakt och är oerhört diskriminerande. Det spelar ingen som helst roll att orden betyder svart i spanska/portugisiska. Det spelar inte heller någon roll att svarta själv i vissa sammanhang (särskilt rappare) använder orden om sig själva. Det är aldrig acceptabelt för oss som inte är svarta att någonsin göra det, inte ens i sammanhang där vi refererar till ett simpelt bakverk.
Det är bara för er som vill använda orden att förstå att ordens värdeladdning har förändrats och att om ni använder dem utan att själva vara svarta - eller svarta rappare - så är ni diskriminerande och framstår som rasistiska.
En annan diskussion med en av mina äldsta vänner bland svenskarna i SL gjorde mig oerhört ledsen och förbannad. Det som mest frustrerade mig var att personen genast blev oerhört arg över ett påpekande jag gjorde - eftersom personen genast tolkade in det i ett sammanhang som inte alls var tänkt från min sida.
Det som gjorde mig ordentligt förbannad var inte ilskan utan att personen nästan omedelbart därefter loggade ur med orden "Jag hatar SL". Jag har alltid, alltid, alltid, hatat när människor inte stannar kvar och slutför diskussioner. Hur fan skall man lyckas upprätthålla en dialog eller nå fram till ett meningsfullt resultat om den andra personen går ifrån platsen, slänger igen dörren, lägger på luren eller loggar ur SL?
Jag hade också ett samtal med en högpresterande person som alltid ställer oerhört höga krav på sig själv men nu känner sig trött och otillräcklig som människa, till och med som icke-önskvärd. Det berörde mig starkt och gjorde mig oerhört ledsen eftersom den här personen alltid har varit värdefull för mig. Kvällens övriga händelser hade dock gjort mig så trött att jag kände mig fullständigt otillräcklig för att hjälpa till.
Mellan alla dessa känslostormar hade jag det bitvis småtrevligt, bitvis tråkigt och avslutade kvällen med att åka till Walentines gig på Haven för att dansa bort en stund. Fast där kände jag mig ensam och som en iakttagare så jag blev snart trött och loggade ur efter en stund.
Jag fick dock tips om några ögon som skulle passa mig bättre och se " mer levande" ut som jag skall kolla in på söndag, efter att ha varit på bröllopsfest under lördagen, fast jag vet inte - jag har älskat mina blekgröna ögon i 18 månader nu...
Vi ses på söndag senast allihopa, ta hand om varandra!
Wherein this avatar's fates, adventures and experiences in, his thoughts and feelings about and his reactions to his first and second life are depicted with written messages, images and other audiovisual tools.
I am Bock in SecondLife and Bock is I in first life. We share thoughts, opinions, feelings, actions and reactions. We are one and the same and inseparable. On this blog I choose to share both my realities.
Saturday, July 3, 2010
Subscribe to:
Post Comments
(
Atom
)
Fint inlägg Bock. Nej man kan inte säga att SL inte engagerar. Snarare kanske motsatsen ibland...
ReplyDeleteLåter som en lite jobbig kväll för dig. Önskar jag varit där precis som du varit för mig så många ggr.
Varma kramar!
VARNING PÅ DEN FÖRSTA TEXTEN FRÅN MIG!
ReplyDelete....men skärp dig Bock..... du är för seriös....det är bara pixlar......1:tor å nollor. Second Life!Så var den kommentaren given, för även den hör hemma här. SLUT PÅ VARNING!
Vilket bra blogginlägg....det är ju precis så, många av oss reagerar....frustrationen när nån bara drar med ett..."hatar SL"...njutningen i munnen när man kan "samtala"....glädjen i kroppen när vänner backar upp vänner, att glädjas åt andras lycka men också den obekväma känslan att ibland inte nå fram, inte räcka till.
Har inte deltagit i någon debatt, vet inget om den (så jag uttalar mig inte om den) men tycker så här: ord är viktiga och speciellt om vi vill att en förändring ska ske. Eftersom jag är för Animal rights så reagerar jag på ord och uttryck som jag upplever nedvärderande för djuren.
ReplyDeleteKram
Carla
Här har jag just kommenterat i två bloggar
ReplyDeleteMagasin Millimina
Ytspänning
att deras inlägg gjort min morgon om möjligt ännu bättre och hade hoppats få göra samma kommentar även i din blogg Bock när jag såg att du gjort ett nytt inlägg.
Nu blev det inte riktigt så, men jag gläds iaf åt ännu ett mycket bra inlägg. Och en adrenalinkick är heller aldrig helt fel!
Tack alla!
ReplyDeleteDet är aldrig fel med adrenalinkickar, men vissa känns mer meingsfulla än andra ibland...
För mig är SL inte bara 1-or och 0-or. Det är bara utanpåverket "miljön". Det viktiga för mig i SL har alltid varit mina relationer till andra, interaktionen mellan mig och en annan människa eller att försöka förstå hur andra människor agerar, tänker och vad de upplever.
Deras avatarers utseende är oftast helt irrelevant eftersom jag vet att personen bakom i 99,5 % av fallen ändå inte ser ut som avataren. Men människorna bakom avatarerna har riktiga känslor, uppfattningar och tankar. De handlar också på ett sätt som påverkar mig själv och människorna i omgivningen.
Hej! Jag vet inte vem du menar Bock, men jag känner mig träffad och orkar inte med alla dessa insinueringar i bloggar längre, för min mentala hälsa lägger jag ner nu. Ha de så bra!
ReplyDeletemvh
yamyam Mandelkern
Jag är ledsen att du uppfattar mig som insinuant och att du känner dig träffad, yamyam.
ReplyDeleteÄrligt talat blir jag därför lite ställd av din kommentar, men jag råder inte över hur du läser min text eller dina reaktioner på den. Jag vill klargöra att det inte alls har varit min avsikt att vara insinuant eller att komma med pikar mot någon. Jag försöker bara beskriva min upplevelse.
Inget av det jag skrivit om i detta inlägg handlar om dig på minsta sätt, yamyam, utom möjligtvis den biten på slutet där jag skiver att jag bitvis hade småtrevligt.
"VARNINGEN" avsåg sarkasm inget annat Bocken, för vi är så rörande eniga ...(och den meningen kommer ganska ofta när ord berör i SL.) Utan möten som berör i SL blir det mer Second Larv och en del vill ha det så, för mig räcker det då inte! Tur vi är olika och kan respektera det :D
ReplyDeleteDå är vi helt överens, Loo, både vad gäller mötena med människor och respekten! ;D
ReplyDeleteTänk att jag varit helt ifrån SL 1 år nu.
ReplyDeleteDetta för att SL engagerade mej så mycket att RL blev så påverkat. Jag var tvungen att sluta för att hela min själ.
Kanske jag kommer tillbaka en dag...?
Speciellt när jag minns en afton, ett bröllop, där jag satt alldeles ensam och helt plötsligt fick sällskap av en underbar man (som jag senare bröt skallen av) som hjälpte mej komma över min ensamhet och som sedan blev en härlig vän i SL.
Jag förstår mer än väl din reaktion Bock.
Dessutom är det mycket dålig stil att bara gå sin väg. Kan man inte reda i saker med ord får man för f-n träna på det och vart är det bättre att träna an i SL?
Kram min vän!
Yeti-Len
Yeti, min vän, jag hoppas verkligen att du kommer tillbaks när du känner att du kan få en vettig balans på SL och RL.
ReplyDeleteHaha jaaaaaaaaaaa! Ewa och Jespers bröllop på Ishotellet minns jag också som en av de många höjdpunkterna i mitt SL-liv, speciellt våra halsbrytande danser, jag har fortfarande kvar bildbevisen.
Många kramar!