Om "Nakna avatarer i SL" fortsättning

Det har varit en stor glädje för mig att hålla på med detta konst- och fredsprojekt under några månader, men allt roligt har ett slut.

Jag vill inte längre truga, be och trakassera er för att få fler bilder även om jag ett kort tag hoppades kunna avsluta projektet vid 100 bilder. Siffran "93" är ju faktiskt en minst lika vacker siffra om man bortser från siffermagin. De bidrag jag har fått in under den här tiden har överväldigat mig genom sin kreativitet, skönhet och/eller fantasifullhet och humor.

Jag vill rikta ett stort tack till alla er som har haft mod, självdistans och humor nog att dela med er av era bilder. Ni har bidragit till att försköna, roa och oroa vårt SL. Konstdelen av projektet får sägas ha blivit en rungande succé, tyvärr kan jag inte säga detsamma om fredsdelen - men det är en annan historia som jag kanske återkommer till i framtiden. (Framtiden kom fortare än jag anat, se slutet av detta inlägg.)

Avlutningsvis i den här serien vill jag ändå - än en gång - publicera en bild jag har lagt upp här några gånger tidigare.

Bilden föreställer avataren Ars Northmead och är tagen av Kent Hutchinson, KH Photo. Som några av er säkert känner till var Ars min partner i Second Life under nästan två och ett halvt års tid, fram tills det att mannen bakom avataren, Doug, avled av dubbelsidig lunginflammation den 12 mars 2010, kl. 08.30 pm SLT.

Ars visste allt om mig och jag visste allt om honom! Vi älskade varandra för varandras styrkor och med varandras svagheter. Vi fanns alltid där när den andre behövde det. När jag pratar om min kärlek för Ars brukar folk alltid fråga mig om vi hade träffats i riktiga livet, som om den kärlek vi kände för varandra skulle bli mer "äkta" eller "verklig" först om och när ett sådant möte hade ägt rum. 

Jag förstår motiven för frågan, i varje fall på ett intellektuellt plan, men vägrar absolut och med hela min själ godta slutsatsen som frågeställaren oftast drar när jag svarar nekande på den. Det känns - nästan - varje gång som om man spottade mig i ansiktet och som om man förklenade det Ars och jag hade och kände för varandra.

Vare sig Ars eller jag betraktade/betraktar SL som "bara ett spel". Våra verkliga personligheter var involverade med tankar, känslor, ord och handlingar. Vi lekte aldrig i Second Life. Vi var också alltid båda oerhört medvetna om att vi påverkar människorna bakom avatarerna i vår omgivning genom våra ord och handlingar.

Jag önskar ibland att andra också insåg att de genom vad de säger eller inte säger och vad de gör eller inte gör (i såväl SL, på bloggar som i kommentarer på bloggar) påverkar en annan levande människa. Om vi fick denna insikt tror jag att respekten för varandra skulle öka och den förödande mobbning som just nu pågår i svenska SL skulle upphöra.

Sluta prata om varandra, prata istället med varandra och viktigast av allt lyssna till vad den andre har att säga. Sluta tjafsa om förgångna oförrätter som ni menar att den andre har gjort sig skyldig till, tala istället om hur ni vill agera för att reda ut missförhållandena i framtiden. Övertolka inte allt, förutsätt inte att allting är en avsiktlig kränkning.

RESPEKTERA VARANDRA FÖR FAN!

För tydlighetens skull vill jag avslutningsvis påpeka att jag inte kommer att tillåta några kommentarer som kan uppfattas som angrepp på någon annan än mig själv. Skulle någon ha synpunkter på mig kommer jag givetvis att ta mig friheten att kommentera kommentaren.