Ge dig aldrig in i diskussioner med människor som har utnämnt sig själv till "experter" i den ena eller andra frågan utan att ens ha den blekaste aning om vad de uttalar sig om. Undvik dem i alla sammanhang!
(Apropå Joakim Jardenberg, s k mediaexpert)
Wherein this avatar's fates, adventures and experiences in, his thoughts and feelings about and his reactions to his first and second life are depicted with written messages, images and other audiovisual tools.
I am Bock in SecondLife and Bock is I in first life. We share thoughts, opinions, feelings, actions and reactions. We are one and the same and inseparable. On this blog I choose to share both my realities.
Sunday, March 7, 2010
Friday, March 5, 2010
Mediaprofeten och Second Life
Hos dronningen Tinas universum hittade jag en länk till ännu ett så kallat media-orakel som uttryckte åsikter om SL. Medans jag väntade på mejl om viktigare saker kunde jag inte låta bli att surna till över det jag läste.
Joakim Jardenberg tyckte till om SL på mediamogulers vanliga svepande och ytliga sätt. Så jag gick in och kommenterade och han kommenterade tillbaks, läs hela diskussionen här Jardenberg Unedited. (Punkt nr 18 i inlägget, och resten i kommentarerna.)
Min avslutande synpunkt, sedan Joakim Jardenberg hade suckat över mig, var denna:
"Ja, jag skall lämna dig i fred nu! Det lovar jag!
Avslutningsvis vill jag bara säga Second Life berör, engagerar, utvecklar, underhåller dig OM du deltar aktivt och inte bara är där för att observera och studera eller dissikera.
Second Life tar - liksom allt annat här i livet som är viktigt och värdefullt - tid, energi och engagemang och är inte lika lättvindigt och ytligt som Facebook eller Twitter. Det är det alla dessa mediaorakel missar!" (Pinsam felstavning rättad)
P.S. Ja, jag vet att jag borde ha avhållit mig från att kalla honom för elaka saker, men det jag upplevde som en nedlåtande attityd retade upp mig rejält och jag är inte helt i balans för tillfället.
Min avslutande synpunkt, sedan Joakim Jardenberg hade suckat över mig, var denna:
"Ja, jag skall lämna dig i fred nu! Det lovar jag!
Avslutningsvis vill jag bara säga Second Life berör, engagerar, utvecklar, underhåller dig OM du deltar aktivt och inte bara är där för att observera och studera eller dissikera.
Second Life tar - liksom allt annat här i livet som är viktigt och värdefullt - tid, energi och engagemang och är inte lika lättvindigt och ytligt som Facebook eller Twitter. Det är det alla dessa mediaorakel missar!" (Pinsam felstavning rättad)
P.S. Ja, jag vet att jag borde ha avhållit mig från att kalla honom för elaka saker, men det jag upplevde som en nedlåtande attityd retade upp mig rejält och jag är inte helt i balans för tillfället.
Thursday, March 4, 2010
Ett litet uppehåll i bloggandet
Det händer för mycket i RL. Snart tillbaks hoppas jag!
Foto: Kent Hutchinson, KH Photography
SLurl: http://slurl.com/secondlife/Pocasset/47/58/690
Saturday, February 27, 2010
Fantastiskt!!!
Precis som jag hade förutspått var alla där - nåja nästan - och de som inte var det kan ångra det bittert!
Bara Jonson gjorde sin comeback i SL på det underbara Riverside med en ny låt, ett sprudlande humör, en varm röst som var i utmärkt form och som alltid en publikkontakt som är långt utöver det vanliga. Publiken var entusiastisk, sprudlande och kommunicerade med varandra och med Bara på det sätt som har kommit att känneteckna hans gig när de är som absolut bäst.
Tillsammans skapade vi en fullkomligt lysande föreställning! Jag fick ståpäls och njöt i fulla drag, och det gäller nog även alla de andra närvarande. Vi älskade Bara, Bara älskade oss och för en stund var all bra i världen.
Välkommen tillbaks Bara, du har varit saknad!!!
(Tyvärr var jag för upptagen med att njuta, rysa, chatta och lyssna för att ta bilder. Ni får skylla er själva som inte var där...)
Bara Jonson gjorde sin comeback i SL på det underbara Riverside med en ny låt, ett sprudlande humör, en varm röst som var i utmärkt form och som alltid en publikkontakt som är långt utöver det vanliga. Publiken var entusiastisk, sprudlande och kommunicerade med varandra och med Bara på det sätt som har kommit att känneteckna hans gig när de är som absolut bäst.
Tillsammans skapade vi en fullkomligt lysande föreställning! Jag fick ståpäls och njöt i fulla drag, och det gäller nog även alla de andra närvarande. Vi älskade Bara, Bara älskade oss och för en stund var all bra i världen.
Välkommen tillbaks Bara, du har varit saknad!!!
(Tyvärr var jag för upptagen med att njuta, rysa, chatta och lyssna för att ta bilder. Ni får skylla er själva som inte var där...)
Friday, February 26, 2010
Miss You babe!
Love you and miss you so much my strong and beautiful man. Come back to me soon, my darling!
Foto: Kent Hutchinson, KH Photography
SLurl: http://slurl.com/secondlife/Pocasset/47/58/690
Tuesday, February 23, 2010
Ars är försvunnen!
Nu kan det sägas! Lördagen var en hemsk dag men också slutet på fyra förfärliga dagar som slutade i en underbar natt.
Ars spelade på dronningens födelsedagskalas på tisdagen. Efter att han hade avslutat sin spelning talades vi vid på hemmasimen en stund. Mitt under pågående samtal försvann han. Under onsdagen, torsdagen och fredagen loggade han inte in i SL och hördes inte heller av eller gick att nå på andra sätt.
Det hade hänt en del i hans SL-liv och verksamhet veckorna och helgen innan som jag visste hade gjort honom ledsen, arg och väldigt trött, så därför var jag till en början inte alls orolig. Detta ändrades under de följande dagarna eftersom jag inte fick kontakt med honom vare sig genom mejl eller telefon. Jag blev alltmer orolig men räknade ändå med att träffa honom vid hans reguljära spelning på australiensiska "The Den" på lördagen.
Ars är väldigt professionell och har under de drygt två och ett halvt år jag följt honom bara missat eller fått ställa in en av sina bokade spelningar. Han brukar dessutom alltid se till att vara inloggade och redo åtminstone en halvtimma innan varje spelning börjar. Därför hade jag gott hopp om att äntligen träffa honom igen när jag loggade in vid lunchtid på lördagen, cirka en kvart innan giget började.
Men Ars stod inte och väntade på mig vid min inloggningsplats som han brukade. Han var inte ens inloggad. Det fanns inte heller något IM eller mejl från honom. Inget!
Eftersom jag vet att Ars älskar mig och att han är väldigt omtänksam man blev jag nu fruktansvärt orolig. Ars vet att jag oroar mig för honom och han skulle aldrig, aldrig göra något som oroade mig så här om han kunde hjälpa det.
Oron eskalerade när IMen började komma in från alla håll, där hans SL-son Guyke Lundquist, klubbvärden och Ars vänner och fans undrade var Ars var och varför han inte var på "The Den" som han skulle vara. Alla undrade om jag visste något. Jag kunde bara berätta att jag inte heller hade hört ifrån honom.
Sedan började min fantasi skena iväg. Jag såg honom ligga död. Jag såg honom bli påkörd av en buss eller lastbil. Jag såg honom ligga medvetslös med brutet ben på köksgolvet medan hans svältande katter började tugga på hans ben osv. osv. Allt medan dessa bilder flödade in och byggdes upp i min hjärna försökte jag få kontakt med honom på den fasta telefonen, mobiltelefonen, mejl och google-chat! Allt utan framgång. Så fortsatte det i timmar.
Hade det inte varit för mina långa samtal med Guyke och Millimina Salamander och deras lugnande stöd under denna dag hade jag nog fullständigt förlorat behärskningen. Efter ett tag orkade jag inte prata med dem heller, utan ägnade mig åt att ringa till hans telefoner varje timma, kolla mejlen medan jag gick runt på hemmasimen och tittade på det vackra hem Ars och jag hade skapat åt oss.
Löjligt nog - och jag medger fullständigt patetiskt - så dök det upp en melodi, en gammal slagdänga, som körde runt i huvudet på mig i flera timmar. "You Are the Sunshine of My Life". Jag letade upp den på nätet och lät den spela i bakgruden, gång på gång, medan jag gick runt därhemma och väntade på att få kontakt med Ars. Efter några timmar ersattes den istället av the devine Miss Bette Midler med "The Rose". Jag grät, ringde Ars telefoner och sjöng med i båda sångerna medan jag tänkte på Ars och våra dryga två år tillsammans som ett par.
Efter närmare 100 doser av "The Rose" hade mitt sjungande tillsammans med the Divine Miss Bette Midler en märklig effekt på mig. Jag bestämde mig helt sonika för att så här skulle det minsann inte sluta! Min Ars skulle komma tillbaks, jag skulle få kontakt med honom! Allt skulle bli bra igen!
Närmare tre på natten svensk tid fick jag till slut kontakt med min älskade på hans mobil. Det visade sig att han hade blivit akut sjuk men lyckats meddela sig med sina föräldrar. Hans far hade transporterat honom till läkare och därefter till föräldrahemmet eftersom han behövde ständig tillsyn och hjälp. Mobiltelefonen hade laddats ur och hans åldriga föräldrar hade naturligtvis inte någon dator. Till slut hade Ars ändå lyckats övertyga fadern om att åka hem till honom och hämta laddaren till mobiltelefon, så att Ars till slut kunde få kontakt med sin omvärld.
Den natten somnade jag gott och sov säkert med ett leende på läpparna.
(...och ja, lite löjlig och hysterisk känner jag mig så här i efterhand, men ni får veta det ändå...)
Foto: Annie Leibovitz
Ars spelade på dronningens födelsedagskalas på tisdagen. Efter att han hade avslutat sin spelning talades vi vid på hemmasimen en stund. Mitt under pågående samtal försvann han. Under onsdagen, torsdagen och fredagen loggade han inte in i SL och hördes inte heller av eller gick att nå på andra sätt.
Det hade hänt en del i hans SL-liv och verksamhet veckorna och helgen innan som jag visste hade gjort honom ledsen, arg och väldigt trött, så därför var jag till en början inte alls orolig. Detta ändrades under de följande dagarna eftersom jag inte fick kontakt med honom vare sig genom mejl eller telefon. Jag blev alltmer orolig men räknade ändå med att träffa honom vid hans reguljära spelning på australiensiska "The Den" på lördagen.
Ars är väldigt professionell och har under de drygt två och ett halvt år jag följt honom bara missat eller fått ställa in en av sina bokade spelningar. Han brukar dessutom alltid se till att vara inloggade och redo åtminstone en halvtimma innan varje spelning börjar. Därför hade jag gott hopp om att äntligen träffa honom igen när jag loggade in vid lunchtid på lördagen, cirka en kvart innan giget började.
Men Ars stod inte och väntade på mig vid min inloggningsplats som han brukade. Han var inte ens inloggad. Det fanns inte heller något IM eller mejl från honom. Inget!
Eftersom jag vet att Ars älskar mig och att han är väldigt omtänksam man blev jag nu fruktansvärt orolig. Ars vet att jag oroar mig för honom och han skulle aldrig, aldrig göra något som oroade mig så här om han kunde hjälpa det.
Oron eskalerade när IMen började komma in från alla håll, där hans SL-son Guyke Lundquist, klubbvärden och Ars vänner och fans undrade var Ars var och varför han inte var på "The Den" som han skulle vara. Alla undrade om jag visste något. Jag kunde bara berätta att jag inte heller hade hört ifrån honom.
Sedan började min fantasi skena iväg. Jag såg honom ligga död. Jag såg honom bli påkörd av en buss eller lastbil. Jag såg honom ligga medvetslös med brutet ben på köksgolvet medan hans svältande katter började tugga på hans ben osv. osv. Allt medan dessa bilder flödade in och byggdes upp i min hjärna försökte jag få kontakt med honom på den fasta telefonen, mobiltelefonen, mejl och google-chat! Allt utan framgång. Så fortsatte det i timmar.
Hade det inte varit för mina långa samtal med Guyke och Millimina Salamander och deras lugnande stöd under denna dag hade jag nog fullständigt förlorat behärskningen. Efter ett tag orkade jag inte prata med dem heller, utan ägnade mig åt att ringa till hans telefoner varje timma, kolla mejlen medan jag gick runt på hemmasimen och tittade på det vackra hem Ars och jag hade skapat åt oss.
Löjligt nog - och jag medger fullständigt patetiskt - så dök det upp en melodi, en gammal slagdänga, som körde runt i huvudet på mig i flera timmar. "You Are the Sunshine of My Life". Jag letade upp den på nätet och lät den spela i bakgruden, gång på gång, medan jag gick runt därhemma och väntade på att få kontakt med Ars. Efter några timmar ersattes den istället av the devine Miss Bette Midler med "The Rose". Jag grät, ringde Ars telefoner och sjöng med i båda sångerna medan jag tänkte på Ars och våra dryga två år tillsammans som ett par.
Efter närmare 100 doser av "The Rose" hade mitt sjungande tillsammans med the Divine Miss Bette Midler en märklig effekt på mig. Jag bestämde mig helt sonika för att så här skulle det minsann inte sluta! Min Ars skulle komma tillbaks, jag skulle få kontakt med honom! Allt skulle bli bra igen!
Närmare tre på natten svensk tid fick jag till slut kontakt med min älskade på hans mobil. Det visade sig att han hade blivit akut sjuk men lyckats meddela sig med sina föräldrar. Hans far hade transporterat honom till läkare och därefter till föräldrahemmet eftersom han behövde ständig tillsyn och hjälp. Mobiltelefonen hade laddats ur och hans åldriga föräldrar hade naturligtvis inte någon dator. Till slut hade Ars ändå lyckats övertyga fadern om att åka hem till honom och hämta laddaren till mobiltelefon, så att Ars till slut kunde få kontakt med sin omvärld.
Den natten somnade jag gott och sov säkert med ett leende på läpparna.
(...och ja, lite löjlig och hysterisk känner jag mig så här i efterhand, men ni får veta det ändå...)
Foto: Annie Leibovitz
Labels:
"The Rose"
,
"You Are the Sunshine of My Life"
,
Ars
,
Bette Midler
,
dronningen
,
Guyke
,
Millimina
,
The Den
10
comments
Monday, February 22, 2010
SCOOOOOP!!! Bara Jonson gör comeback i SL!
Från fullständigt säker källa, artisten själv, har jag fått veta att den fantastiske och underbare Bara Jonson, världsberömd svensk sångare och låtskrivare i SL, nu kommer att börja spela i SL igen.
Nystarten kommer att äga rum 12 pm SLT (kl 21,00 svensk tid) lördagen den 27 februari 2010 på det vackra Riverside med de fantastiskt trevliga ägarna DaisyDee Dumpling och Arnold Iger.
Alla kommer att vara där!!!
Subscribe to:
Posts
(
Atom
)