Igår hade jag tänkt mig en lugn kväll med lite småmysigt julgransplundring på Solace Island arrangerat av den trevliga
Kay Uggla, min syslöjds- och designlärare i SL, men ack så blev det inte!
Istället var det så intensivt, som det kan bli när jag loggar in i SL ibland och möts av en verderbörlig
***ATTACK**** av IM´s och meddelanden från vänner och de olika grupper jag tillhör.
Inte nog med det, på det bakre däcket - där jag brukar landa - står min älskade
Ars och väntar på mig. Efter den inledande kramen får jag veta att han är ilsken över något som har inträffat i hans SL-företag tidigare under dagen. Det tar en stund att låta honom prata av sig och lugna ner sig tills han bara är lite småförbannad men konstruktiv. Dessutom håller han på att greja med sina datorer och det är något som krånglar.
Samtidigt som jag pratar med Ars, så läser jag igenom och svarar på de andra meddelandena jag har fått. Visar det sig att den andre är online blir det ju konversationer, kortare eller längre.
Jag pratar med Ars SL-son
Guyke Lundquist, en underbar belgare som är ett värre shoppingdjur än jag själv. Han är lycklig över att han fått besked om att han idag kommer att få bilderna från den "
photoshoot" han fick i julklapp. Under samtalets gång får han dessutom bilderna och hans lycka exploderar eftersom bilderna visar sig vara väldigt lyckade.
Jag pratar under tiden även med
Kent Hutchinson, fotografen, om hur nöjd Guyke och jag själv är med bilderna han tagit. Han berättar att de andra två han har fått i uppdrag att fotografera också kommer att få sina bilder inom kort. Ett av fotoobjektens - en känd svensk SL-bloggare med utsökt bakdel - vägran att le på bilderna har skapat särskilda problem. Hon ser arg ut på bilderna, säger han, och det tycker han inte är riktigt lyckat så han måste nog "
photo-shopa" lite. Jag hälsar honom att även om jag älskar kvinnan i fråga högt och rent så är hon en
"biatch" så hon kan gott se lite argsint ut på bilderna också.
Mitt under dessa tre samtal dyker även den ljuvliga
Millimina Salamander på mig, härovan omnämnd som innehavare av bakdel och "
biatch". Hon undrar om jag har hör från fotografen Kent eftersom hon vill se bilderna nuuuuuuuuuuuuuu. Det fantastiska med Millimina är att även om hon säger sig vara på dåligt humör så är det trevligt att samspråka med henne. Hon är en av de underbaraste människor jag råkat på i SL. Charmig, vacker och rolig. Att hon dessutom ibland tänker lika elaka tankar som jag har gjort att hon känns som en verklig själsfrände.
Mittialltihopa dyker det upp ett meddelande från den störste svenske SL-musikanten av dem alla,
Bara Jonson. Som vanligt på tok för sent, denna gången bara 8 minuter innan giget börjar, får man reda på att han nu skall göra en av sina sista framträdanden innan han lämnar USA för att återvända till Sverige igen. Det framgår också att det är oklart när han kommer att kunna framträda i SL igen eftersom han saknar bostad med bredbandsuppkoppling och/eller förstående grannar. Eftersom jag har hederstiteln "
Bara Professional Stalker" får jag ju masa mig dit, trots att jag egentligen inte alls har lust. Väl där blir det ändå en underbar föreställning och jag njuter i fulla drag. Baras röst är bättre än på mycket länge, så varm och mjuk och klar. Tyvärr vara vi bara cirka femton stycken där som fick tillfälle att uppleva detta.
Efter Barakoncerten tänkte jag ändå - ordentligt försenad - släpa med mig Ars till julgransplundringen, men han var inte alls intresserad eftersom han höll på att uppdatera en av sina datorer och det ägnade han sig minsann hellre åt än en massa konstiga svenska seder.
Nåväl jag bestämmer mig för att åka iväg till Solace själv - alltid råkar man väl på någon trevlig man känner. Strax efter att jag landat på Solace plingar et nytt IM, det är en gammal vän som har varit borta från SL ett litet tag som hör av sig. Det visar sig att hon har dragit sig undan SL eftersom hon har haft en kärlekshistoria här som övergått till RL ("
real life" eller "
riktiga livet") och sedan slutat djupt olyckligt. Vi har ett långt samtal där hon får prata av sig - under ömsesidiga tårar och skratt. När vi är slutpratade märker jag att klockan redan har hunnit bli 23.00 och att jag måste gå och lägga mig för att orka med morgondagens jobb i RL.
Så jag säger godnatt till alla de trevliga människorna på Solace Island som jag egentligen inte alls hunnit prata med för att åka hem till Ars för att få min godnattkram.
Nu skall ni bara veta i redogörelsen saknas mina samtal med två av mina undersåtar i Tiny Empires (se tidigare inlägg), med min TE-grupp och med åtminstone tio andra vänner...
"Multitasking is not my forte!!!"
...och nu tänker jag logga in för en lugn, behaglig och stillsam kväll i SL, hoppas jag åtminstone...
(Bild: Ika Cioc.
